Strömsbergsföreningen

Föreningen för alla ljungarumsbor

 

De äldsta och största träden i Strömsbergsskogen var en gång solitärer i en mera öppen betesmark. De uppväxande träden i grannskapet behöver därför gallras för att ge "jättarna" livsrum. Bilden visar resultatet av gallring och ringbarkning för att skapa en öppen glänta runt en av de största lindarna.

 

 

Även döda träd kan som kvarstående "ruiner" under årtionden tjäna en uppgift som skafferi åt hackspettar och bostad åt hålboende fåglar.

Bokträd vid Strömsbergs gård.

Ask med blommor och blad

Delikataste körsbären i skogen.

Ek- och björkblad i uppfläkt rönn.

Skogens största lind, i norra delen av naturreservatet. Alltjämt grönskande. Hackspettsskafferi i bokskogen.

Fågelbo och svamp i gråal. Stående död jättegran. Spillkråkans matplats, död sälg vid Kärleksstigen.

Den gamla rönnen i Mulleängen föll 2007. I södra sitkagrandungen har nästan alla träden dött.

Vril på rönn i blandskog. Galläpplen på ek.

Bok-kolonner i Strömsbergsskogen.

Grov klibbal vid dammkärret.

Skogens äldsta ek väster om Bommeråsgärdet tittade fram ur ekollonet omkring år 1465, när Sten Sture den äldre var riksföreståndare.

Jätteträd bakom maskinhallen och en av kommunens största aspar med grov skrovelbark.

Den nu kalavverkade och bebyggda tomten nedanför åkrarna medan den ännu var bevuxen med vackra jätteträd av alm och lind.

En ensam björk lyser upp granväggen längs stigen mot Gånglåten.

Bokens groddblad.

Körsbärsblom vid torpet Vassnöden.

Videkissar i Himlabacken.

Oktoberblad - bara nerverna kvar.

Ek - en fallen bjässe i skogen intill vägen upp mot Björkelund.

En mossbeklädd Midgårdsorm slingrar sig fram genom snåren.

Granrotvältor i skogen öster om Bommeråsgärdet. Det vilar något urtidsmystiskt över virrvarret av rottrådar.