Talande väggar i sädesmagasinet

 

 

Den 26 augusti 1911 var en regnig dag i Ljungarum. Ja, det regnade rent ut sagt för dj-fligt. En lämplig dag för inomhusarbete med andra ord. I sädesmagasinet på Strömsbergs gård hanterades sommarens skörd av råg, men gårdsarbetarna Sanfrid, Fredrik och Hjalmar hann också ta igen sig en stund under en trappa i magasinet.

 

Det finns skriftliga bevis på detta.

 

”Tänk om dessa väggar kunde tala!” är ett gammalt slitet uttryck som då och då används om historiska byggnader som sett åren passera revy (för att dra fram ännu ett slitet uttryck). Men det är likväl en beskrivning som passar in ganska bra på Strömsbergs gårds sädesmagasin. I denna magnifika timrade byggnad från 1861 talar faktiskt väggar och takbjälkar till oss. Det sker genom skriftliga meddelanden från dem som varit här före oss. Meddelanden som visar att det långt före en tid av twitter och facebook och mobilkameror fanns ett behov hos människan att dokumentera sin vardag.

 

Huset hade inte många år på nacken när en för oss okänd person präntade ”O;Ohlsen 1866” på en diagonal bjälke ungefär mitt i det nedre våningsplanet. Den kraftiga, eleganta texten i svart målarfärg är svår att undgå. Men här finns mer, om än inte lika iögonfallande. Vit krita och blyertspenna var klottrarnas redskap på den gamla goda tiden. Det mesta hittar vi kring trappan och de stora fönstren på den norra väggen samt på stolparna som håller upp taket på andra våningen.

 

Det är i första hand unga dagsverksarbetare, barn till gårdens statare och torpare, som lämnat avtryck till eftervärlden. Mycket har anknytning till det slitsamma arbetet i det gamla magasinet: streck och sifferuppställningar över något som man har hanterat, gissningsvis säckar med spannmål. Men här finns också namn och årtal. Nästan allt kan dateras till första hälften av 1900-talet. Det intressanta i sammanhanget är att vi med stor säkerhet kan identifiera flera av skribenterna!

 

Att gå omkring i halvmörkret och låta ficklampans ljuskägla svepa över de dammiga och skrovliga träytorna är ett spännande detektivarbete. Ganska snart ser vi att vissa namn återkommer. Rekordet i antal namnteckningar innehas nog av Oskar Johansson som på en takbjälke meddelar att han föddes den 12/1 1876. Noteringen gjordes den 21/1 1911, men de angivna datumen får tas med en nypa salt, för texten med krita är mycket suddig. Sedan hittar vi Oskar Johanssons namn lite här och var på våningsplanen. Det är inte alltid som datum anges, men Oskar var bevisligen på plats den 10/4 1911 och 23/1 1912.

 

En 15-årig yngling har lämnat följande meddelande prydligt skrivet med blyerts på en stolpe: ”Einar Bergkvist född den 22 augusti 1894 tecknat den 5 juni 1909”. Einars namnteckning, med eller utan datum, dyker upp sedan på ett otal ställen. En yngre generation möter vi i Bernt Sköld som markerade sin närvaro i magasinet den 31/3 1944, 21/1 1948 och 13/4 1948. Vi vet mycket väl vem Bernt är. Han föddes 1928, växte upp som torparson på torpet Vedermödan och gjorde dagsverken på Strömsbergs gård på 40-talet.

 

Arvid Wern skrev sitt namn på en stolpe på den översta, tredje våningen och på en bjälke på andra våningen den 8/5 och 23/5 1911. Här identifierar vi förkörare Arvid Wern som åren kring 1910 bodde i stugan Nybygget som låg i björkbacken vid nuvarande Utterstigen. Han föddes 1886 som son till torparparet Johan Fredrik Wern och Emma Carolina Magnidotter som under åren kring sekelskiftet bodde på torpen Knatten och Änden.

 

Så har vi ett antal namn, med tillhörande datum för inskription, som bara förekommer en eller ett fåtal gånger:

 

Algot Johansson, 27/1 1902 (född 1891 som son till torpare August Johansson med hustru Maria Joelsdotter på torpet Backen)

Hilding Eng, 7/6 1908 (förmodligen son till smeden Karl Johan Johansson Eng som med sin familj bodde i Nybygget åren 1907-1909)

Olga Andersson, Wassnöden 11/5 1917 (dotter till torparparet Edvard och Hanna Andersson på Vassnöden)

Nia Johansson, Backen 11/5 1917 (syster till Algot, född 1901 som nummer nio i syskonskaran, därav namnet)

Ragnar Tingman, 12/9 1921 (son till rättaren Oskar Tingman som med hustru Hilma och sju barn bodde i Nybygget åren 1912-1922)

Ingeborg Andersson, 5/9 1922 (syster till Olga, Vassnöden)

Gunnar Åberg ”den 26/9 1929 kl 12” (möjligen torparson från Rydet)

Gösta Johansson, 10/5 1934

Karl Gustav Johansson, ”Född 25/1 1918 skrivit 3/12 1938”

Ingvar Abrahamsson, 6/5 1941 (Ingvar kom till Strömsberg som nioåring 1936 när hans far fick arbete som statare på gården. Så sent som 2013 bodde han kvar i huset väster om Strömsbergsdammen. Ingvar har även fotodokumenterat det gamla Ljungarum. Se vidare under länken Ett försvunnet landskap.)

Karl Gösta Persson 22/8 1942

G Jonsson, 31/3 1944

Viljo Portaankorva Muhos Finland

Gunnar Wern, Wedermödan (bror till Arvid Wern)

Martin Åberg

Gustav Millberg

 

Många är namnen som flimrar förbi i ficklampans sken. Här gäller det att sovra. På vissa ställer överlappar texterna varandra. Mycket är svårläst, men här finns också blyertstexter som ser ut att vara skrivna igår, trots att de är hundra år gamla. Vi kan också urskilja två perioder då skrivklådan var särskilt påträngande, nämligen 1910-talet och 1940-talet. 1800-talet lyser i stort sett med sin frånvaro. Förutom ovannämnde O Ohlsen hittar vi bara de anonymt nedteckande årtalen 1880 och 1890. Lika tunnsått är det med noteringar från åren efter 1950.

 

Riktigt levande blir klottret när skribenterna ibland har ett budskap att förmedla till eftervärlden. Det är i regel korta meddelanden med anknytning till arbetslivet. ”Helge Johansson bar säck den 27/2 47” kan vi läsa på brädväggen under trappan på nedre våningen. Den kritade texten är suddig, så namnet är lite osäkert. Trettio år senare har någon replikerat med rödpenna: ”Åke körde säck 18/8 1977”. Det är en ovanligt sentida notering, och den låter oss också ana en teknikutveckling som påverkat arbetssituationen.

 

Olika former av spannmålshantering dominerar naturligt nog bland meddelandena, och de flesta aktiviteter verkar ha ägt rum uppe på andra våningen. ”Undertecknade lastade råg här den 21/12 1902” har noterats av August Bäck, Fredrik Johansson och Frans Johansson. August Bäck föddes 1848 och var torpare på Sänkorna 1895-1903, varefter han flyttade fram som statare till Strömsberg. Frans Johansson kan ha varit en kusk med detta namn som föddes 1884. Både August och Frans finns för övrigt med på ett fotografi på gårdens arbetsstyrka sommaren 1913.

 

Vi kan även utläsa att Sanfrid Andersson skyfflade havre i juni 1904, att Arvid Wern vägde upp havre i maj 1911, att Sanfrid Andersson, Fredrik Gustafsson och Hjalmar Andersson vandlade råg i april 1911, och att Rolf Andersson på Vassnöden betade havre i juni 1946. Hjalmar Andersson var torparson från Vassnöden och bror till de ovan nämnda Olga och Ingeborg.

 

Den som letar efter finstämd lyrik på de timrade väggarna lär bli besviken. Men här saknas inte uttrycksfulla formuleringar. ”Sex Månader i detta hellvete” har någon skrivit på en bjälke. Den tunna blyertstexten blir läslig först sedan man torkat bort ett kanske sekelgammalt lager av damm. Här finns varken namn eller datum.

 

De ovan nämnda Sanfrid, Fredrik och Hjalmar återkommer även i andra sammanhang. Den 24 maj 1911 körde de in såmaskinen på Strömsberg enligt en uppgift på en bjälke innanför dörren på magasinets västra vägg. Vi vet även att de vandlade råg den 26 augusti 1911. Noteringen på en stolpe på andra våningen innehåller också informationen: ”Det rägnade djäfligt den dagen”. Och vi får veta ännu mer om vad som tilldrog sig just denna dag. Under trappan på andra våningen har trion meddelat följande: ”Undertecknade tog igen sig härstädes den 26/8 1911 Sanfrid Fredrik Hjalmar”. Det är svårt att låta bli att dra på munnen. Vardagen var alltså inte värre än att den bjöd på både vila och humor. Och det finns fler dokumenterade vilostunder. Sanfrid och Hjalmar tog igen sig även i maj 1911, och detsamma gjorde Ragnar Tingman i april 1926.

 

Det enda (?) föreställande konstverket i huset hittar vi på en stolpe på översta våningen. En blyertsteckning med en gående mansfigur i profil, med hög hatt och spetsig näsa. Yvigt hår i nacken. Datering saknas, men det här känns faktiskt som 1800-tal! Kan det vara en nidbild av gårdens ägare? Man skulle gärna vilja veta.

 

Under andra världskriget hade A6 förläggningar kring Strömsbergs gård. Också denna epok har lämnat avtryck efter sig. På en stolpe på tredje våningen kan vi läsa följande väl sammanhållna men ganska kryptiska blyertsnotering:

 

”Vpl 759 5/39 Jönsson

I Depå Batt

Soldatinstruktion

den 7/5 1940

Fy fan Skåning

Augusta Johansson

Wedermödan

Vormåa Pytt”

 

Hur ska detta tydas? Det verkar som om någon uttrycker missnöje över att värnpliktige Jönsson är skåning, men hur hänger resten av texten ihop? Är allt skrivet vid samma tillfälle? Av samma person? Nej, förmodligen inte. Augusta Johansson hette en torpardotter på Vedermödan som föddes 1879. Familjen flyttade från torpet 1907, så Augustas namnteckning bör ha hamnat på stolpen många år före 1940. Och vad/vem är Vormåa Pytt? En besökare från ett främmande land? Hade denne person i så fall någon relation till Jönsson eller Augusta?

 

Idel frågor men inga svar.

 

Omedelbart till höger om det stora fönstret på nedervåningen finns följande lilla inramade text: ”EBBA 24/12 1957 God Jul”. En inte alltför vågad gissning är att det var den då 15-åriga Ebba von Essen, dotter till Thure och Eva von Essen, som på självaste julafton plitade ned en julhälsning till okända framtida läsare.

 

Föga anade nog den unga Ebba att gårdens gamla sädesmagasin långt senare skulle få en ny funktion med mycket påtaglig julanknytning. Efter att ha stått oanvänt i flera år togs magasinet i bruk för Strömsbergsföreningens julmarknad för första gången i december 2003. Ut åkte sädesbingarnas brädväggar och in flyttade slöjdare och konsthantverkare som bjöd ut sina alster och en tomte som tog emot önskelistor. Under några timmar en lördagseftermiddag i december har det sedan dess varit liv och rörelse med julmusik och kaffeservering, rassel från chokladhjul och doft av granris och glögg. Om huset har ett slags inneboende själ – tja, vem vet? – så tycker det säkert att det är trevligt att få leva upp igen som en lokal för människors glädje och samvaro.

 

Så annorlunda mot förr! I över hundra år var magasinet närmast en symbol för människors slit och möda. Men här fanns också tid och plats för en och annan vilostund. Det finns skriftlig dokumentation som bevisar detta.

 

 

Per Sjöblom

 

 

Förkörare: även kallad fördräng, den som körde först när gårdens drängar var ute tillsammans

Rättare: arbetsförman som ledde och övervakade arbetet på gården

Vandla: metod för att skilja bort agnarna från säden. För detta användes en maskin med ett stort hjul som vevades för hand.

 

Personuppgifterna i artikeln är hämtade ur ”Torp och ställen på och kring Strömsberg”, en sammanställning efter några hembygdsträffar i Ljungarum, Jönköping 1984.

 

Strömsbergsföreningen

Föreningen för alla ljungarumsbor

 

Visste du att sädesmagasinet på Strömsbergs gård är ett riktigt

klotterplank - på insidan?

Arbetsstyrkan vid Strömsbergs gård sommaren 1913.

Övre raden från vänster: Anton Samuel Rydén f 1883, inspektor 1911-1915, Johan Gustafsson f 1870, torpare Vedermödan, Fredrik Åberg f 1896 d 1918, torparson Rydet, Knut Johansson f 1894, torparson Backen, Fredrik Gustafsson f 1894, torparson Rydet, Oskar Tingman f 1878, rättare Nybygget, senare torpet Lilla Hastverket, Fritiof Johannesson f 1870, torpare Ledet, Fredrik Johnsson f 1869, trädgårdsmästare, Frans Johansson f 1884, kusk.

 

Mellanraden från vänster: August Bäck f 1848, ladugårdskarl, f d torpare Sänkorna, Frans Oskar Karlsson f 1858, stalldräng, Gunhild ? piga hos inspektor Rydén, Tora Johansson, Vedermödan, Anna Andersson f 1896, torpardotter Vassnöden, Karl Johansson f 1866, snickare, Justus Johansson f 1868, ladugårdskarl senare torpare Sänkorna, Frans Johan Andersson f 1865, mjölkutkörare.

 

Nedre raden från vänster: Josef Albin Valdemar Blid f 1903, smedens son, Hans Johannesson f 1904, torparson Ledet, David Georg Emanuel Blid f 1901, smedens son, Thure Johansson f 1896, torparson Backen, Karl Gustafsson f 1897, torparson Vedermödan, Ernst Andersson f 1892, torparson Vassnöden, Hugo Gustafsson f 1898, torparson Fagerhult, Verner Ström, stallpojke.

Översta våningen i sädesmagasinet. Det var här som Arvid Wern vägde upp havre den 6 maj 1911.